Russian Symbolist Painter, 1856-1910 Russian painter and draughtsman. He was a pioneer of modernism, and his highly innovative technique broke with the traditions of the Academy of Arts in St Petersburg, where he had been a brilliant student; at the same time he felt dissociated from the social consciousness of The Wanderers.  Related Paintings of Mikhail Vrubel :. | Self-Portrait | The female augur | Hamlet and Ophelia | Self-Portrait | Portofino,italy |
Related Artists:
Juan Pantoja de la Cruz
(Valladolid, 1553 - 26 October 1608, Madrid) Spanish painter, one of the best representatives of the Spanish school of court painters. He worked for Philip II and Philip III. The Museo del Prado contains examples of his severe portraiture style. Juan Pantoja de La Cruz was, born 1553 in Valladolid. Very little is known of his formative years as a painter. He was a pupil of the court painter Alonso Senchez Coello in Madrid and he must have assisted his master in complying with his duties as painter of the Spanish King, Philip II. Pantoja probably continued to work in his master studio after completing his training. He married in 1585 beginning to paint for the court around that time. After Sanchez Coello's death in 1588, Pantoja took over his master workshop and became court painter to Philip II of Spain. Pantoja kept working for the court and the nobility, painting portraits of Prince Philip, the future Philip III, in 1592 and 1594. Among his most well known works is the portrait of Philip II wearing a cape and hat all in black, painted around 1594 for the Escorial. This portrait is one of the best representations of the idea of Spanish majesty, based on the remoteness of the monarch. On Philip II's death in 1598, Philip III confirmed Pantoja's status as court painter. When the court settled in Valladolid in 1601, Pantoja moved to the new capital, remaining in this city, several years.
LINARD, Jacques
French Baroque Era Painter, ca.1600-1645 French painter. He was in Paris by 1626, and his first securely attributed still-life work is dated the following year. He lived in the Saint-Germain-des-Pr?s district, where a number of French still-life painters such as Louise Moillon and Lubin Baugin worked alongside Flemish artists specializing in this genre. In 1631 he was created Peintre et Valet de Chambre du Roi, a post that guaranteed him a degree of financial independence. Linard's works of 1627-44 were mainly of fruit and flowers; with Louise Moillon, however, he was among the first French artists to combine successfully the female form with still-life elements, as, for example, in Woman with Flowers and Woman with Fruit (both Paris, priv. col., see Far?, 1974, pp. 22-3). A painting such as Basket of Flowers (Paris, Louvre) owes something to Flemish prototypes in the anachronistic grouping of flowers that span several months. Patiently recording the flowers as they bloomed, and working on the picture from a series of drawings and sketches, Linard demonstrated his commitment to working from nature. However
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.